Desde que el testamento se hizo público (1996) hasta abril de 2003, 53 artistas de 11 países han presentado diversos proyectos que describen lo que quieren hacer con mi cuerpo y a comienzos de mayo de 2003 quedó establecido que el cuerpo será heredado por dos artistas radicados en Suecia. Un artista ya establecido, el chileno Juan Castillo, radicado en Estocolmo y un joven artista, aún estudiante de la academia de arte de Gotemburgo, Ralf Löfstrand.

Ralf Löfstrand heredará el cráneo y dos huesos. Con el primero construirá un instrumento de percusión y con los huesos un par de flautas. Juan Castillo recibirá el resto del cuerpo el cual será cremado y sus cenizas serán utilizadas en una enorme instalación que será ubicada en un área del desierto.

Los detalles de la instalación de Castillo y la fabricación del tambor y las flautas de Löfstrand serán presentados en una exposición en el Konceptkonstmuseum de Rydboholm (Comuna de Borås) en diciembre de este año.

Un pequeño comentario y el testamento
Que una persona quiera donar su cuerpo al arte para que después de su muerte pueda ser utilizado con propósitos artísticos puede parecer dramático. Pero cuando observamos más de cerca cómo nuestros antepasados han utilizado nuestros restos, la imagen puede cambiar.

Las momias, es decir cuerpos embalsamados son verdaderos tesoros de la ciencia en muchos museos antropológicos y etnológicos.

Ya 2800 antes de Cristo se comenzó a utilizar el embalsamado para la conservación de cuerpos. Hoy los turistas pueden visitar Moscú y ser espectadores del cuerpo de Lenin en su Mausoleo. Esto es una muestra de que los restos humanos pueden ser utilizados con finalidades políticas. Algún visitante podría tomar esto como algo macabro, pero no especialmente raro.

Las iglesias católicas muestran huesos, uñas y otras partes corporales de sus santos. Partes del cuerpo que sirven a la religión y son llamadas reliquias, palabra de procedencia latina que significa restos. Las reliquias son vistas con veneración por los católicos y además son consideradas milagrosas y facilitadoras de santidad a los lugares donde son preservadas. En determinadas mezquitas se veneran reliquias de Mahoma, supuestos fragmentos de su pelo y dientes. Allí vemos algo en común entre el catolicismo y el islamismo.

Restos humanos son utilizados a diario con propósitos de análisis científico y en transplantaciones.

El testamento de 1996
El abajo firmante Mikael Varela dispone en la presente como su último deseo y testamento que: mi cuerpo será entregado con derecho de propiedad al artista que yo Mikael Varela, durante el período restante de mi vida considere como heredero.

Como heredero de mi cuerpo podrá ser elegido aquel artista que en forma escrita presente su aplicación con las razones correspondientes.

Si yo no hubiese tomado una decisión antes de mi muerte, la resolución deberá ser tomada por el curador Luciano Escanilla, Ekeby Qvarn, 755 94 Uppsala, Suecia, entre los artistas que hayan presentado su aplicación para la obtención de mi cuerpo por medio del actual testamento.

El artista en cuestión obtendrá plena libertad de utilización del cuerpo o partes de él, en actividades artísticas cualesquiera sea su índole. Esas actividades podrán ser emprendidas dentro o fuera de Suecia. La obra de arte podrá ser de carácter momentáneo o permanente. El heredero deberá personalmente conseguir e impartir los medios necesarios para la consevación, la manipulación, el transporte etc. de la obra y además deberá hacerce cargo de la consecución de los permisos necesarios para la obtención y manipulación del cuerpo.

En Rydboholm, a los 26 días del mes de abril del año 1996.

Mikael Varela.

(El testamento fue escrito en conjunto con el abogado Kurt Johansson de la firma de abogados Olof Ahlstedt HB, Norra Hamngatan 40 en Gotemburgo. Teléfono 031 802801.)

Los artistas:

Juan Castillo
Nacido en Chile en 1952. Radica en Suecia desde 1986.
Ha participado en una gran cantidad de exposiciones (pintura, instalación, video) y bienales en Suecia, España, Chile, Canadá, Estados Unidos, Argentina y Corea.

Ralf Löfstrand
Nacido en Suecia en 1980. Estudia Arte con especialidad en arte digital en Valand, Academia de Arte de Gotemburgo.

Sedan testamentet gjordes offentligt (1996) och fram till april 2003 har 53 konstnärer från 11 länder presenterat olika projekt som beskriver vad de vill göra med min kropp och i början av maj 2003 blev det klart att kroppen kommer att ärvas av två konstnärer som bor i Sverige. En väl etablerad konstnär, chilenaren Juan Castillo bosatt i Stockholm och en ung konstnär som fortfarande studerar på Konsthögskolan i Göteborg, Ralf Löfstrand.

Ralf Löfstrand kommer att ärva skallen och två ben. Med skallen ska han tillverka en trumma och med benen ett par flöjter. Juan Castillo får resten av kroppen som ska kremeras och askan användas i en enorm installation placerad i ett ökenområde.

Detaljerna i Castillos installation och i Löfstrands tillverkningen av trumman och flöjterna ska presenteras i en utställning på Konceptkonstmuseum i Rydboholm (Borås kommun) i december i år.

En liten kommentar och testamentet
Att en människa vill donera sin kropp till konsten så att den efter döden kan användas för konstnärliga ändamål kan verka dramatiskt. Men när vi tittar lite närmare på hur vi använt oss av kvarlevor både i det förflutna och i nutiden kan bilden bli annorlunda.

Mumier dvs. balsamerade lik är uppskattade vetenskapliga troféer på många etnologiska och antropologiska museer.

Redan 2800 år före Kristus började man använda balsamering för att konservera kroppar. Idag kan turister som besöker Moskva titta in på Lenins Mausoleum och beskåda hans döda kropp. Det är ett bevis på att människans kvarlevor kan användas i politiskt syfte. Någon besökare kan uppleva detta som makabert men inte särskilt konstigt.

Katolska kyrkor visar ben, naglar och andra kroppsdelar av sina helgon. Delar av kroppar som tjänar religionen och kallas reliker, ord av latinursprung som betyder kvarlevor. Reliker ses med vördnad av katolikerna och anses dessutom ha undergörande verkan och förmedla helighet åt den platsen där de förvaras. I vissa moskéer vördas också reliker av Muhammed, föregivna fragment av hans hår och tänder. Där har katolicismen och islam något gemensamt.

Kvarlevor av människor används dagligen för vetenskaplig forskning och transplantationer.

Testamente från 1996
Undertecknad Mikael Varela förordnar härmed som yttersta vilja och testamente att min kropp med äganderätt skall tillfalla den konstnär som jag Mikael Varela under mitt livs tid anser som mottagare av min kropp.

Som mottagare av min kropp kan den konstnär komma ifråga som skriftligen hos mig ansökt därom med angivande av sina skäl för sin ansökan.

Skulle jag inte ha fattat beslut om mottagare av kroppen före min död, skall denne bestämmas av Curator Luciano Escanilla, Ekeby Kvarn, 755 94 Uppsala, Sverige, bland de konstnärer som ansökt om att erhålla kroppen genom detta testamente.

Konstnären får full frihet att använda kroppen eller del därav i konstnärlig verksamhet av vad slag det vara må. Den konstnärliga verksamheten kan företas inom eller utom Sverige. Konstverket kan vara av tillfällig eller permanent natur. Mottagaren måste själv ombesörja och erlägga samtliga kostnader för bevarandet, hanterandet, transporterandet m m av kroppen samt ansöka om erforderliga tillstånd för att ta hand om kroppen.

Rydboholm, den 26 april 1996.

Mikael Varela

(Testamentet författades i samarbete med advokaten Kurt Johansson, Advokatfirman Olof Ahlstedt HB, Norra Hamngatan 40 i Göteborg. Telefon: 031 802801.)

Konstnärerna:

Juan Castillo
Född i Chile 1952, bor i Sverige sedan 1986.
Har deltagit i ett stort antal utställningar (måleri, installationer, video) och biennaler i Sverige, Spanien, Chile, Kanada, USA, Argentina
och Korea.

Ralf Löfstrand
Född i Sverige 1980. Studerar Frikonst och digitalgestalt på Valand, Konsthögskolan
i Göteborg.