The Nature of Visual Ilusion Utställning av Juan Muñoz Louisiana Museum för Modern Konst, Danmark 18 mars - 18 juni

Hundra leende kineser utspridda på en högt placerad balkong som omringas av ett fyrkantigt rum ser ut att njuta av en paus. Några verkar vara medvetna om publikens närvaro men de flesta är upptagna med att kommunicera med varandra. Rörelserna verkar mjuka och avslappnade, händerna är stoppade i fickorna, knutna framför sig eller bakom ryggen. Figurerna är gjorda av polyester-harts målade i gråfärg och är i naturlig storlek. Efter att titta på scenen en stund upptäcker man att alla ansikten är likadana, det handlar egentligen om ett enda ansikte upprepad tiotals gånger. Det enda som skiljer figurerna åt är deras kroppställning och jackan de har på sig, vissa längre än andra och vissa är stängda, även om de inte har några knappar... "knapparna är ett tecken av förtryck" förklarar konstnären, vars jacka inte har några knappar heller. BR> Vad vill konstnären säga oss? Muñoz är född och uppvuxen i Spanien, där balkongerna har en speciellt kulturell betydelse, inte bara som en arkitektonisk drag utan som en plats för avslappning: "balkongen är platsen där man inte gör något särskilt utan man ser på folket som går förbi" förklarar konstnären själv. Muñoz reproducerar det verkliga scenariet i vilken figurerna på balkongen är den "aktiva" delen och publiken den passiva. Figurerna är subjekten som tittar på oss, publiken. Men de tittar egentligen inte på oss som individer utan som en förbipasserande massa. När man kommer in i utställnings lokalen som är omringad av balkongen, man tror sig ha rollen som observatör av något som håller på att hända eller som kommer att ske i rummet. Icke desto mindre upptäcker man snart att huvudrollen finns på figurernas sida och det är de som dominerar vår agerande. I början tror vi att de tittar på oss och ler mot oss, och vi har t.o.m. lust att le tillbaka, men vårt leende förvandlas till en gest av överraskning när vi upptäcker att egentligen ingen tittar på oss och att alla chinesser är en och samma. Verket konfronterar oss med oss själva, det tar vår centrism ifrån oss och ställer oss mot våra egna fördomar. Konstnären leker med de förutfattade meningar som dominerar vår tillvaro. Det finns ingen kritik mot det kinesiska systemet, som någon i publiken trodde hade upptäckt bakom verket, åtminstånde inte enligt Muñoz' mening: "Om jag hade velat skapa ett politiskt verk hade jag gjort 300 000 chilenare" förklarade konstnären. Kritiken är inte mot den andra (kineserna) utan mot oss själva. Är det inte så att för oss västerlänningar så ser chineser likadana ut och klär sig likadant? Är de inte lite enkla, lydiga och opassionerade människor som därför alltid leer? Genom ouppmärksamhet och brist på reflektion förvandlar vi folk från andra kulturer till en klonad art, till en sorts icke-kultur, vars identitet byggs upp med vår okunnighet och oförmoga att se den andra som en individ med ett ekvivalent värde än vårt eget. I utställningen ingår även tre andra verk som hör till Louisianas egen samling: Neal's Last Words (1997) i vilket en liknande figur böjer sig mot en spegel och mumlar något obegripligt. Samma leende kines ser ut att tala med någon annan, men egentligen pratar han med sig själv. Half Circle (1997) är en grupp av 12 figurer som tittar på någon, som måste befinna sig i centrum där betraktaren skall ställa sig för att "delta" i gemenskapen. Här, liksom i Many Times, blir betraktaren betraktad. Den tredje är en stor duk som visar sig vara en realistisk målning. Muñoz leker med den visuella illusionen. Figurerna har inte människans normala storlek, som man trodde när man tittade kineserna på balkongen, utan de är bara ca 1,30 m långa och är inte ens hela (de saknar fötter). De är inte 100 olika figurer utan bara en i olika ställningar och dessutom har de slutna ögon (för även om kinesen har mandelformade ögon måste de vara öppna för att kunna se) så det är omöjligt att de tittar på oss. Det som egentligen sker är att man skapar sin egen berättelse från sina egna förutsättningar för att sedan, möjligvis, inse verkligheten: allt är inte vad det ser ut att vara. Ximena Narea är konsthistoriker och konstkritiker

Box 760, 220 07 Lund - SWEDEN
Tel/Fax: +46 (46) 15 93 07
E-mail: heterogenesis@heterogenesis.com