Maria Miesenberger - Uncut 2 mars - 7 april 2002 - Lunds Konsthall	Human Ostrich, 2001- Galvaniserad brons	av Miguel Gabard*
	Det är inte alltid nödvändigt att se ett ansikte för att kunna se budskapet som kroppen sänder ut, så som det inte heller är nödvändigt att upptäcka mer än en skugga eller en siluett för att förstå situationen som kroppen eller själen är utsatt för. Det verkar vara den gåva som Maria Miesenberger vill överlämna till oss i denna utställning av osynliga ansikten.

 

Både med sina objekt och sina bilder utsätter konstnärinnan oss, som publik, för meditation kring övergivenheten, ensamheten, identiteten, från-varandet, närvarandet; att närvara utan att bli sedd, att inte vilja bli sedd, minnet, sexualiteten och också över det utsatta i våra liv samt viljan att inte deltaga. Hon tar emot oss med en Mänsklig Struts, ett tecken som här får dubbel kraft, eftersom strutsen har en redan välkänd betydelse och dess representativitet för undanflykten inom den väs-terländska kulturen; kroppen blir nu mänsklig. Vi vill inte se och vill inte heller bli sedda. Det viktiga i bildspråkets utveckling under interaktionen mellan skaparen och hennes reella och imaginära deltagare, låter sig klart och tydligt observeras i Broderiet där flickans ansikte lätt kan tydas till skillnad från hennes mammas pixlade ansikte, nästan oigenkännbart för både henne själv och publiken. Det är också språket i bilderna, som representerar olika sinnesstämningar, som vi vid olika tillfällen går igenom och som vi här ser i de hjärnobjekt (Brains) som snurrar runt sin egen axel. Det räcker med en första ögonkontakt med var och en av dem och med varje material de är gjorda av, för att höra berättelsen om de olika förnimmelserna. Marginerad närvaro i förmörkade figurer, tagna ur familjealbumet (Sverige/Schweden), talar om för oss vad det betyder att befinna sig i odefinierade zoner eller helt enkelt utan rötter. I betraktarens ögon blir det uppenbart vad det vill säga att välja mellan att mogna eller förbli barn, mellan att vara närvarande eller försvinna, mellan att rota sig eller vara rotlös, mellan acceptansen och avståndstagandet. Maria Miesenbergers bilder kräver avslappning, tid och mod från sina besökare och betraktare om dessa ska förstås ur grodperspektiv, mänskligt perspektiv och fågelperspektiv. Alla är vi med och är inte med, och skönheten finns i den mån vi vill se den.

Embroidery, mixed media 64 x 58 cm.   Shiny Tail Brain 2001, mixed media 38 x 19 x 22 cm. Moroccan Brain 2001, mixed media, 12 x 15 x 19 cm. Virgin Shaky Brain 2001mixed media, 15 x 22 x 25 cm.     * Miguel Gabard ar Kulturarbetare och författare

Heterogénesis Revista de artes visuales * Tidskrift för visuell konst Box 760 220 07 Lund - Sweden Tel/Fax: 0046 - 46 - 159307 e-mail: heterogenesis@heterogenesis.com