EDITORIAL
BOKFÖRLAG


Senaste från Heterogénesis Bokförlag

Juan Cameron föddes år 1947 i Valparaíso, Chile. Han bodde i Malmö mellan 1989 och 1999. Springarens tal är ett urval dikter författade mellan 1987 och 2014. De täcker olika perioder i Camerons författarskap och liv. Cameron börjar skriva vid 11 års ålder. Han och hans poesi mognar med åren och 1971 publiceras hans första bok. Han var då 24 år. En fin ironi som ibland blir ren sarkasm genomsyrar hans poesi. Inga teman eller frågor lämnar honom oberörd. Insiktsfullt skriver han om samhället och vad som sker utanför det i nuet. Exilen lämnar ett djupt spår, familjen splittras och livet i Sverige blir inte lätt. Den svenska upplevelsen präglas av missförstånd och icke-tillhörighet dock med en vilja att förstå och försöka vara med. Han skriver om livets gång med springarens förflyttning som metafor och uttrycker sin skepsis mot den samtida människan. Camerons rika lyrik tillfredsställer den hungrige poesiläsaren och stimulerar den nytillkomne.

Översättarna: Clemens Conrad, Albert Herranz, Ximena Narea och l Nilsson

_________________________________________________________________________________________________________________

BOKUTSLÄPP
Stadsbibliotek i Malmö
Måndag 9 september kl. 18:00 - 18:30

Musik med Johan Dahlberg
_________________________________________________________________________________________________________________

FÖRORD

Springarens tal är ett urval dikter författade mellan 1987 och 2014. De täcker olika perioder i Juan Camerons författarskap och liv. Boken är indelad i fyra delar med fragment från olika dikter som titlar. Den första är Vi skär världen i två och innehåller dikter från exilen i Argentina och Sverige. Den andra delen är Min väg gick åt ett annat håll och innehåller dikter som rör människans existentiella och politiska sfär. Den tredje delen är När året knoppar och innehåller dikter som har anknytning till poetens rötter i Skottland och i hemlandet. Den fjärde och sista delen är På avstånd över fälten och innehåller bara en opublicerad dikt. Den är från 2013 och tillägnad Paul Nilssons dotter Amaya.

Juan Cameron föddes 1947 i Valparaíso, Chile. Han läste juridik och började arbeta som kulturjournalist. Han gifte sig 1969 och det äldsta av tre barn föddes ett år senare. Han blev tvungen att lämna Chile efter militärkuppen 1973. Han bosatte sig tillsammans med sin familj i Argentina och försörjde sig som korrekturläsare och bokförsäljare. År 1977 återvände han till Chile och arbetade som lärare vid olika yrkesinstitut i hemstaden Valparaíso. Under 1980-talet vann han sina första fyra litterära priser. År 1987 lämnade han dock Chile och emigrerade till Sverige. Hans fru och tre barn följde med. Han bosatte sig i Malmö de kommande tio åren där han arbetade som kulturjournalist för veckotidningen Liberación. Han blev svensk medborgare. Han tappade aldrig kontakten med den chilenska litteraturen och under de år han var i Sverige vann han två viktiga litteraturpriser i sitt hemland. År 1997 återvänder Cameron till Chile. Han gifter om sig. Han förlorar inte kontakten med Sverige och sina många vänner här. Äldste sonen Patrick stannar kvar i Sverige.

Cameron börjar skriva vid 11 års ålder. Han och hans poesi mognar med åren och 1971 publiceras hans första bok. Han var då 24 år. En ironi som ibland blir till ren sarkasm genomsyrar hans poesi. Inga teman eller frågor lämnar honom oberörd. Insiktsfullt skriver han om samhället och vad som sker utanför det i nuet. Exilen lämnar ett djup spår, familjen splittras och livet i Sverige blir inte lätt: “Exilnatten blev tuffare än fängelset” (Invandrarnas gamla hotell). Den svenska upplevelsen präglas av missförstånd och icke-tillhörighet, dock med en vilja att förstå och försöka vara med: “Detta land är inte mitt land / dess historia andas inte i mina strider” (Främlingens dikt). Men även: “Jag skulle kunna bo i Tranås om jag hade ett hus i Tranås / Jag skulle kunna bo i Tranås om jag kunde språket i Tranås” (Tranås). Han skriver om livets gång med springarens förflyttning som metafor: “På denna ruta befann jag mig igår / inget har förändrats / jag är där men ändå inte / min väg gick åt ett annat håll” (Springarens tal). Han är skeptisk mot den samtida människan: “hundarna får skälla / historien / upprepar sig igen” (Postmodern). Han skriver om förfädernas land, som inte längre är vårt: “Detta var ditt land i en annan epok / men åkern tillhör inte längre dig” (En centurion återvänder till Lazio). Valparaíso är närvarande i många av Juan Camerons dikter, det är hans ursprung där han känner sig hemma: “Här grodde den sol jag känner / här växer mina barn” (Hem). Camerons rika lyrik tillfredsställer den hungrige poesiläsaren och stimulerar den nytillkomne.

Springarens tal är resultat av en kollektiv översättning av Clemens Conrad (lingvist och översättare), Albert Herranz (poet och översättare), Ximena Narea (konstvetare, konstnär och översättare) och Paul Nilsson (poet, sociolog och översättare). Samarbetet startade med en grundläggande översättning och fortsatte under tre helger. Vid varje tillfälle arbetade vi under tre intensiva dagar. Vi har vänt och smakat på varje ord och varje vers. Arbetet fortsatte via mail och Skype. Mot slutet anslöt sig poeten Tomas Ekström till projektet och korrekturläste dikterna innan boken skickades till tryckeriet. Nu är boken klar och vi vill gärna dela den med Camerons gamla och nya läsare.

Juan Cameron har publicerats i många länder och är översatt till engelska, franska och tyska. Några få dikter var sedan tidigare översatta till svenska. Springarens tal är Juan Camerons första bok i svensk översättning. Vi hoppas att det blir fler i framtiden.

Clemens Conrad, Albert Herranz, Ximena Narea och Paul Nilsson
Källs Nöbbelöv, 2019

_________________________________________________________________________________________________________________

JUAN CAMERONS CV

_________________________________________________________________________________________________________________