Litterae Tertii MIllennii

ALDA SIMÓN



Perdición - Villfarelse
Alda Simón


Översättning från spanska till svenska: Sonia de Lima


© 2000 Alda Simon

Omslag: Ximena Narea
Bokdesign: NAG Design Atelje

ISBN: 91-973882-2-X

Castellano
Svenska

El mundo narrativo de Alda Simón tiene claves propias. La singular fuerza imaginativa, un lenguaje poético de originales perfiles, un manejo de situaciones sugestivamente libres, con lo cual se configuran pequeños universos casi feéricos de delicada armonía. Ha publicado en revistas nacionales y extranjeras y dos libros titulados La amazona lunática y Aziza.

* Alda Simón nació en 1928 en Montevideo, se radicó en Suecia en 1984 y falleció en Lund el 16 de junio de 2001


Den numera svenskboende författarina från Uruguay Alda Simón berättarvärld, unnehar egna gåtor. Den särpräglade fantasikraften, det originellt profilerade poetiska språket, det sugestivt fria sättet att behandla ämnena, bildar små, nästan feaktiga universer av finkänslig harmoni. Hon har publicerat i nationella och internationella tidskrifter samt två böcker med titlarna La amazona lunática och Aziza.

* Alda Simón, född 1928 i Montevideo Uruguay, bosatte sig i Sverige 1984, dog i Lund den 16 juni 2001



Alda Simón

INDICE

Eternidad

Maldita

Porqué?

Perdición

Somos tan misteriosas

Nocturno I

Nocturno II

Un pájaro

Esos días

Adiós

Sipudieras venir a contarme en castellano

PERDICIÓN

No hay gentileza cual tu gentil gentileza
jamás en diamnte ni en acacia o págaro zafir.

No hay ternura no, como tu tierna ternura
en lágrima ni en rocío ni en una luna nueva.

Hay mujer desposeída de tan preciosas prendas
a la vez colmada y ávida de esa gracia perdida.

Opaca mujer hay, quebrados un raro cristal,
tu palabra y tu acento de inauditos ámbares.

No hay tampoco aquello arrobados silencios
Oh, pero hay pleamares de supremos ayeres.

Hay mujer sobrada de amor, atados el tu amor
y el mío amor, en racimo rezumando dulzor.

Perdición de mujer perdida de tumbo en tumbo
conjurando en tus senderos pasos redivivos.

Cautiva y errante detrás de tu lejana ausencia
en locura de arrancarte de tu sueño en pena.

Deshojada jumer invernal en duelo al viento
sin poder ¡invisible mío! acudirte en lo oscuro.

Apagada la lámpara de la primavera
porque tú duermes durmiendo sin fin a lo lejos.

Cuando todo es de llanto y mana perdidamente
no hay sortilegio a enjugar tanta perdición.

Ahy sí, mujer esperando un tren nocturno espreso
que parte de la Estación Este donde dormido estás.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING


Evighet

Förvannelse

Varför?

VillfarelseI

Vi är så hemlighetsfulla

Nocturno I

Nocturno II

En fågel

Dessa dagar

Farväl

Om du kunde komma och berätta för mig på spanska

VILLFARELSE

Det finns inga vänlighet som liknar din vänliga vänlighet
aldrig någonsin i dimant, aldrig i vatten eller i någon safirblå fågel

Det finns ingen ömhet som din ömma ömhet
varken i tårar eller dagg eller i någon ny måne.

Det finns kvinnan fråntagen sina dyrbara dräkter
Samtidigt fulländad, och lysten efter förlorad glans.

Men ej heller finns några av dessa i hänryckt tysnad
förutom havet, klingande av gårdagens ekon.

Här finns även jag, kvinna, övermättad av kärlek,
din kärlek och min kärlek ihopflättade som druvklasar genomdränkta av sötma,

Här finns jag, kvinna, matt, din sällsunta kristall sönderslagen
sörderslaget ditt ord, borta ditt tonfall som ett bärstensskimmer.

Vilfarelse hos mig, kvinna, förlorad i snubblandets snubbel
hur levandegöra, frambesvärja dina steg.

Förslavad och vilsen i en frånvaro
tokig nog att vilja uppväcka din smärtfyllda dröm.

Släckt är vårens lampa
du sover sovande i den oändliga fjärran.

När allt är gjort av grått, sammanfluttet villfaret
kan inget återbörda sådant som tappats bort.

Det finns, ju, bara jag, väntande ett snabbt nattåg
som skall stanna vis Östra Station där du sömnat till.